Vanligt förekommande murbruk är putsmurbruk, sprickskyddsmurbruk och murbruk. Deras skillnader är följande:
Sprickbeständig murbruk:
Det är en murbruk tillverkad av ett antisprickbildningsmedel av polymerlotion och en blandning av cement och sand i en viss proportion, vilket kan motstå en viss deformation utan att spricka.
Sprickskyddsmurbruket är det färdiga materialet som kan användas genom att tillsätta vatten och blanda direkt. Det färdiga sprickskyddsmurbruket är fin sand, cement och sprickskyddsmedel. Huvudmaterialet i sprickskyddsmedlet är en sorts kiseldioxidrök, som kan fylla porerna mellan cementpartiklarna, bilda geler med hydratiseringsprodukter och reagera med alkalisk magnesiumoxid för att bilda geler.
Putsmurbruk:
Murbruk som appliceras på ytan av byggnader och komponenter samt ytan av grundmaterial, vilket kan skydda bärlagret och uppfylla användningskraven, kan gemensamt benämnas putsmurbruk (även känt som putsmurbruk).
Murbruk:
Ett tillsatsmedel för byggnadsstapling bestående av gelmaterial (vanligtvis cement och kalk) och finballast (vanligtvis naturlig fin sand).
Vattenretention i murbruk avser murbrukets förmåga att bevara vatten. Murbruk med dålig vattenretention är benäget att blöda och segregera under transport och lagring, det vill säga att vatten flyter ovanför och sand och cement sjunker ner under. Det måste blandas om före användning.
Alla typer av bärlager som kräver murbruk har en viss vattenabsorption. Om murbruket har dålig vattenretention under murbruksbeläggningsprocessen, så länge det färdigblandade murbruket har kontakt med blocket eller bärlagret, kommer vattnet att absorberas av det färdigblandade murbruket. Samtidigt avdunstar vattnet från murbrukets yta mot atmosfären, vilket resulterar i otillräckligt med vatten för murbruket på grund av vattenförlust. Detta påverkar cementens vidare hydrering och den normala utvecklingen av murbrukets hållfasthet. Detta resulterar i hållfasthet. I synnerhet blir gränsytehållfastheten mellan murbrukets härdade kropp och underlaget låg, vilket resulterar i att murbruket spricker och faller av. För murbruk med god vattenretention är cementens hydrering relativt tillräcklig, hållfastheten kan utvecklas normalt och murbruket kan fästa väl vid bärlagret.
Att öka vattenretentionen i murbruk är därför inte bara gynnsamt för konstruktionen, utan ökar även hållfastheten.
Publiceringstid: 27 maj 2022